Välkommen tillbaka från semestern! Skönt att vara tillbaka online eller har sommaren fått dig att uppskatta andra saker i livet och istället säga ”What’s the point?” Jag var just påväg att avvyttra”Vilket slöseri med tid!” när aktiviteten i mina virtuella kanaler kom åter. I samband med ett utvilat sinne, sommardistans och inledande diskussioner med mina ”webb-kompisar” kom suget mig åter och jag ingavs återigen känslan; Jag älskar Internet!

Min kärlek för Internet kändes extra stark imorse då jag såg på Nyhetsmorgon. Först ut var Jan Björklund om att anledningen till att förbjuda burka etc i undervisningen är att man ska se varandra i klassrummet, som om det skulle hjälpa oss att se varandra samt  förstå, acceptera vilka vi är för meningsfullt lärande? Jag förfärades. Nästa punkt var diskussion kring jantelagens varaktighet och skryt genom Internet med det växande användandet av kanaler som Facebook med Sofia Mirjamsdotter och en gråmulen etnograf, något som även Ludwig Jonsson berörde igår. Som alltid var diskussionen i TV soffan lite av slaget ”Är detta verkligen bra?” medan jag inom mig kände ”Vilken underbar möjlighet det är att kunna skryta!”

Skryt är fult om vi bestämmer att det är det, men hur mycket bättre vore det inte om viuppmuntrade varandra att skryta, göra bra saker och vara lyckliga? Så att vi medan Jan Björklund talar om hur vi ska se varandra (utan att SE varandra) kan vara oss själva på internet – Skryta, stötta, vara ärliga och framförallt acceptera. (Nu kommer detta från tjejen med årets ego-sida, fyra bloggar och välfyllda facebook och twitter flöden, min åsikt kanske därför inte är svår att lista ut.) Jag tycker att alla ska blogga och twittra – det är vad jag uppmuntrar alla jag möter. Du behöver inte vara bäst på det, tvärtom, du ska göra det för att det är roligt. Framförallt: Jag tror många likt mig gillar att läsa om vad vänner bekanta och främlingar har för sig. När de tränar, skaffar barn, vinner nya spännande uppdrag eller söker motivation för stort och smått.

Innan jag hade en blogg var jag en såndär dryg jävel som skickade in insändare till debattsidan i lokaltidningen. Med detta lyckades jag reta upp några stofiler i näringslivet, men med bloggen har jag träffat (och träffar) inte bara de som jag försöker skapa diskussion med/mot  utan även de som tänker likt mig, människor som ger mig idéer, uppmuntran och tips på hur jag kan ta mig vidare. Det är vad som motiverar mig.

Det kan  inte sägas nog många gånger att Internet handlar om relationer precis som livet offline, inom vilket samma sociala och etiska regler gäller – med andra ord sunt förnuft. I diskussionen på Nyhetsmorgon nämndes även möjligheten till kommentera det så kallade skrytet på exemepelvis facebook och jag tycker möjligheterna att kommentera statusuppdateringar, länkar och blogginlägg är guld värt, inte bara för nätverkandet och diskussionen utan även för upprätthållandet av offline-relationer. Särskilt påtagligt upplever jag detta då jag är ”hemma” i Bollnäs, vilket jag är väldigt sällan. Jag kan lova att jag inte lyckats hålla kvar mina Bollnäs-vänner om det inte varit för facebook.

Med risk för att låta väl idealistisk: Kan vi börja acceptera online kanske vi kan öka acceptansen offline.

Jag älskar Internet!

Eller som jag tror Vi flesta har gjort:

Snokat runt lite på Facebook tills man kommer på sig själv att man kollar igenom folks album, folk som man inte ens känner! Det brukar betyda läggdags för min del.

Oftast ser jag sociala medier som en avkoppling, men i veckan som varit så har jag fått distansiera mig.

Twitter, Fb och bloggandet är ofta det som oftast lockar. Men när man har tre stora saker hängande över axlarna är man tyvärr tvungen att stänga av lite.Inte för att man egentligen vill, utan för att när man sitter och t.ex. skriver så är det oftast mer intressant att läsa ett blogginlägg.

Veckan som varit har inneburit ca 12 h i genomsnitt av arbete för min del. Dels så är det C-uppsatsen, dels företaget med en deadline på ett stort projekt 1 juni och dels är det min eget projekt Nya Ögon Upptäcker Mark.

Nya Ögon Upptäcker Mark är en kommande blogg om vad som finns att göra i Marks Kommun (min hemkommun). Den är till för att fokusera på det positiva i kommunen och marknadsföra kommunen som en helhet. Jag hoppas på att detta kommer att engagera Markborna och att fler människor ska vilja besöka kommunen. Jag kommer under denna sommar genomföra massor av olika aktiviteter, som jag sedan skriver om i bloggen.På listan står bland annat segling, bågskytte och en tur på islandshästar.

Detta kommer jag göra på heltid under sommaren.

Bloggen kommer delvis vara finansierad av Leader Sjuhärad och delvis av sponsorer. Jag har 10 dagar till innan ansökan till Leader Sjuhärad ska in, tills dess ska jag ha hittat 15 lokala sponsorer. Ansökan måste innehålla intyg från alla sponsorer. Det går framåt och fler och fler samarbetspartners läggs upp på bloggen.

Imorgon ska jag hem och ragga några fler sponsorer samt ha möte med turistchefen i kommunen. Jag är fortfarande fascinerad över hur engagerad hon är i projektet och hon hjälper mig något oerhört.Det är så underbart att ha RÄTT folk på sin sida!

Många företag som jag ringer reagerar också väldigt positivt!

Sedan har vi de lustiga svaren:

- Marknadsföring genom en blogg, jag förstår inte?

- Alltså ärligt talat, jag hör inte till den här bloggar generationen. Jag förstår inte vad det är bra till!

Det lustiga är att jag gillar även de här svaren! Självklart gillar jag de positiva svaren bättre men det här gör att jag har något att bevisa. Ett ytterligare mål med bloggen!

Hemresan är alltså ingen vila, utan mer jobb!

Kommande veckor kommer jag alltså att ha sjukt mycket att göra. Jag gillart och klarar av det eftersom jag vet att det inte kommer vara 12 timmars arbetsdagar för mig jämt!

Men samtidigt är jag ganska trött och skulle behöva i alla fall en dags avkoppling.

Wish me luck!

Är musik personligt? Ja, enligt mig. Jag kan enbart tala utifrån mig själv och musiken jag spelar har alltid ett syfte, en baktanke.  Syftet kan vara att vältra mig i en dålig dag och en baktanke kan vara att gästerna på min fest uppskattar en viss genre som jag då vill tillgodose dem med. En profil på Spotify resulterar i både gott och ont.  Å ena sidan har vi att musik sprids, vilket är bra. Å andra sidan har vi, vad jag tror är, vår ständiga stävan efter att vara lite bättre än alla andra, vara lite mer uppdaterad och cool. Det sistnämnda kommer i många former;

All in-profilen

Personen som ska dra musikstilen till sin spets. Denne vill visa för sina likasinnade hur han minsann har hört allting från en viss genre men också bidrar med nya ”oupptäckta” guldkorn. Syftet med att sprida profilen är att på ett subtilt sätt berätta för sina vänner att de inte kan lika mycket om genren och är därmed inte lika tillåtna att kalla sig exempelvis houseälskare eller indiepopare.

Allvetande profilen

Flest genrer, låtar, artister och listor vinner. Profilen visar en uppsjö av listor som alla är specifika. Här delas inte listorna in i ”Kräftskiva på Borgholm” eller ”Chill musik” utan är istället väldefinierade med det bästa från jazz och dansmusik. Syftet med att sprida profilen är att visa att denne kan musik och att det finns rätt och fel i vad man ska lyssna på. Utomstående ska ta del av musiken och förstå att personens listor är de absoluta och definita, det går inte att lägga till eller ta ifrån.

Självkritiska profilen

Personen har en bortförklaring alternativt förklaring till varför denne valt speciella låtar att lyssna på om någon kritiserar eller hyllar. Listan kan vara komponerad efter smak och tycke, men baktanken är täcka allas behov. En framtida pojkvän, en chef eller en vän ska kunna granska listan och känna igen sig i något, allt för att inte bli bortvald. Syftet med profilen är alltså att täcka alla behov, att låta sig bli granskad och att kunna förklara sig. Personen räknar med att bli granskad med svansen mellan benen samtidigt som öronen är fällda bakåt. Profilen vänder kappan efter vinden och visar inte någon egentlig preferens då det skulle måla in personen i ett hörn.

Timida profilen

Den timida personen är någon vars baktankar inte sträcker sig längre än till att vilja utbyta låttips med vänner och okända. Det är den timida profilen som väger upp de destruktiva tendenserna Spotifyprofilen har.  Syftet med profilen är att personen handlar i god tro och vet inte om, alternativ bryr sig inte om, att listan granskas med kritiska ögon. Detta är profilen som med syftet gör profilerna goda. Profilen med självinsikt och förtroende för andra och sig själv. Det är profilen vi alla bör sträva efter (för att uppnå nirvana?).

Sammanfattningsvis vill jag nämna att jag hellre ser musik spridas än något annat, men jag har också gjort ett aktivt val; att inte dela med mig av mina listor i form av en öppen profil. Detta för att jag misstänker att den skulle göra mig korrupt. Jag litar inte tillräckligt på mig själv för att kunna påstå att jag är den timida profilen. Kanske är jag en monstruös blandning av ovanstående profiltyper, kanske är jag bara för feg.

Fyll gärna på med fler profiler.
/Viktoria

Kunskap är nyckeln till vår utveckling. Vår kunskap bidrar till vår konkurrensfördel. Det vore enkelt att definiera kunskap som meningsfull information vilken  kan omsättas i vårt beslutstagande, men kunskap kan ha många olika former. Det kan vara din individuella kunskap eller kunskap du har tillsammans kollektivt på din arbetsplats eller i ditt nätverk.

Främst klassas kunskapens former in i två kategorier explicit-sådant du vet och tyst-sådant du kan. Explicit kunskap är gillad av många eftersom den går att sprida lättare då den går att uttrycka i ord. Typ såhär går det till när vi försöker omvandla kunskapen:

När den tysta kunskapen sprids i ett nätverk och transformeras till explicit kunskap leder detta till att den så småningom återigen utvecklas till informell kunskap när den fått rotat sig hos individerna i nätverket. Förståelse för denna process kan tyckas tråkig och oviktig, nästan självklar, men sett ur ett kommunikationsperspektiv på nätet förklarar det vad som sker rätt bra. Med begränsade verktyg för att lära varandra måste vi ständigt arbeta för att transformera vår tysta kunskap till explicit kunskap. Det vill säga kunskap; vi med våra begränsade verktyg kan uttrycka, helst i skrift. Vår gemensamma kunskap må bli omfattande, men detta är möjligt tack vare vår ökande förmåga att kunna hantera vår individuella kunskap för att nyttja den kollektiva kunskapen i våra sociala nätverk.

Desto fler involverade i vårt sociala nätverk ju svårare blir interaktionen mellan oss. Mängden kunskap som ska transformeras blir allt mer omfattande och konkurrensen av värdefull kunskap blir allt större. För ett virtuellt nätverk saknar som saknar fysisk interaktion är tillit och tillfredsställelse i utbytet är avgörande för beständighet av våra nätverk på webben. När vi inte längre upplever att vi har något utbyte av nätverket kommer vi inte heller bidra till det.

Viljan att för vårt kollektiv sprida sin kunskap i nätverket kommer att utgöra dess framgång. Vår auktoritet i nätverket ökar i takt med att vi bistår med värdefull kunskap för kollektivet att tillgå, därmed ökar även de övriga personerna i nätverkets vilja att dela med sig av sin kunskap. På samma sätt minskas tillgången till kunskap för den som inte bidrar till kollektivets gemensamma kunskapsutbyte, en ”free rider” vill ingen ha. Detta ökar kravet på vår aktivitet i nätverket, det räcker inte med att passivt sitta och titta på när andra producerar kunskap – du måste även bidra för att få vara med i gänget, bygga tillit och respekt.

Demokratiskt inte sant?

Men nu är ju våra nätverk på webben sällan endast virtuella utan är ofta integrerade med fysiska verkligheten. Interaktionen mellan vår fysiska verklighet och vår virtuella verklighethjälper till att stärka relationerna både online och offline. Fysiskt bekräftelse på existensen av våra virtuella vänner stärker vår tillit till dem. På samma sätt kan vi får mer av våra diskussioner IRL om vi fortsätter dem på webben. För att du ska kunna nyttja din aktivitet på nätet måste du därmed även ge dig ut i verkligheten för att nätverka.

Egentligen handlar det inte om vad du eller jag kan – det handlar om vad vi kan tillsammans. Relationerna är avgörande för hur vi får detta att fungera. Sociala medier är vad vi tillsammans gör det till. Jag kallar gärna därför sociala medier för det ”genuina mediet” där vi väljer våra incitament för att delta samt hur vi vill påverkas av varumärken och politiker.

…sedan kan vi ju inte hjälpa hur SEO-arna försöker manipulera oss.

Conclusion: Dela din kunskap får du mycket mer tillbaka.

Detta var ett utdrag ur Saras kandidatuppsats. Vill ta mer del av den besök hennes blogg.

Motiveringen till gruppen löd: Anser du ibland att företag stör dig på facebook?..har du råkat ut för en negativ upplevelse när det gäller företag här?..vad tycker du om företagsgrupper och fan pages?..Anser du att det är rätt med företag på facebook..skriv ett kort meddelande på vår wall om detta!

Först tog jag denna inbjudan som en ren förolämpning, vårt företag har både grupp och fanpage. Sedan tänkte jag på hur extremt bisarrt det egentligen är. Än så länge har jag inte sett någon grupp som pratar om negativa erfarenheter till reklam på TV:n, produktplacering i filmer eller serier, reklammaterial i brevlådorna eller musik i butiken som ska stressa oss till impulsköp! Varför just Facebook? Är det bara för att företagen äntligen lyckats nå dig? Äntligen fått dig att lyssna?

Ännu mer bisarrt är det att de som blir störda är dem som gått med i ett företags fanpage eller grupp. Gör man inte det för att man vill ha informationen? Jo visst man får upp lite ads på höger sida av sin profil, men är det något som är speciellt för Facebook? Undra vad medlemmarna i gruppen skulle tycka om att börja betala för sitt användande istället? Företagen betalar, man kan till och med säga att de sponsrar för att du ska få använda verktyget gratis. Facebook är bättre än de flesta telefonkatalogerna. Du får reda på mer info. Rena guldgruvan för ett företag att kunna positionera sig så väl. Vill man inte att personer eller företag ska få reda på ens intressen, vad man gillar, civilstånd, ålder med mera så kanske man borde tänka om och faktiskt inte lägga upp den informationen om sig själv.

Jag är mer förbryllad över det faktum att fler människor inte förstår hur de kan utnyttja företagen på Facebook. Är man intresserad av ett företag, så bör man ta reda på all info man kan om företaget. Detta inkluderar Facebook och andra sociala medier. Här har du chansen att lära känna företagen och rocka på intervjun. Sedan är det givetvis upp till företaget också vilken information de lägger upp. Jag tycker det är viktigt att främst få en inblick i den dagliga verksamheten. Det är oftast då du kan fatta ett beslut om du vill vara en del av företaget eller inte. Det kan även vara en fördel för företagen att de får folk som indirekt vet att de kommer att trivas i verksamheten, genom att de har en bra inblick om hur arbetet är.

Social Media Hero

Rookie, gröngöling, spoling, glop, nybörjare, dununge, valp, novis och kanske amatör. Som ny i den sociala medians värld har jag upptäckt hur jag, tillsammans med andra, prisar andra personer. Jag har valt att kalla personerna Social Media Heroes. Det är en inbördes beundran som är stark till en början och delar upp oss i glada amatörer och proffs.

När jag presenterades för Facebooks backstage kände jag plötsligt att jag styr väldigt lite över mina beteendemönster på internet, vilket också var insikten som skapade fascinationen för sociala medier. Facebook och jag presenterades genom ett projekt jag gjorde för SVT Växjö, de ville att jag skulle implementera sociala medier i deras omvärldsbevakning. Jag traskade tillbaka till universitetet och lusläste Li & Bernoffs ”the Groundswell”. Ett projekt som var tänk att bli cirka 30 sidor blev istället 70. Plötsligt öppnade jag dörrar och tänkte ut teorier, kanske blev något manisk. Jag bråkade med handledare på universitetet om sociala mediers storhet och lyckades övertala några. Det har hänt att vi suttit på deras kontor och de ber mig berätta om ”Internet”.

Efter projektet blev jag besatt och Sara bombarderade mig med ord, tankar, idéer. Jag förstod att hon nog varit lite ensam på Campus om förälskelsen. Däremot råkade jag ut för något jag vet att jag inte är ensam om; glorifieringen. Det går inte att missa hur vi glorifierar, höjer och klappar människor på axeln på Twitter, Facebook, kommentarsfält och på bloggar. Jag pendlar mellan tankarna att det känns falskt, och ibland känns det fantastiskt. Jag är ny i världen och förmodligen därmed oförstörd. Jag läser om ”blogghat” och ”internethat”, men ser det inte. Det kan vara så att jag är i första fasen i förälskelsen, då det främst är fina ord, det pirrar och känns bra.

Tar vi exemplet Twitter ser jag mängder av nätverk i perfekta spindelnät. ”Retweetar du mig, retweetar jag dig”. Jag frågar mig själv: varför är det lättare att vara snäll från mitt användarkonto ViktoriaLarsson till någon annans, när jag ibland låtsas att jag sms:ar med mobilen bara för att undvika att säga hej till någon jag känner?

För att åter knyta an till glorifieringen grundar sig mitt påstående i hur vi fullkomligt vräker ur oss lovord för att någon gjort en lista eller konstaterar något på sin blogg eller Twitter. Däremot är denna någon inte bara vem som helst, utan en social media hero. En person som besitter mängder med kunskap och har varit med länge. Med detta vill jag inte få sagt att våra social media heroes inte förtjänar uppmärksamheten, tvärtom. Däremot är jag fascinerad över hur en del bloggare eller twittrare har fler kommentarer eller followers jämfört med exempelvis en politiker som är aktiv på nätet. Finns det en speciell jargong mellan personer med en läggning för sociala medier?

Spotify har redan förändrat mycket, men nu förändrar de ännu mer.  Se här och förundras:

Jag glädjer mig därför av att ha olika sociala verktyg att sprida min energi på. Dessa är de jag använder dagligen:

Bloggen

För mig är bloggen utgångspunkten – kärnan i mitt liv på webben. På bloggen vill jag starta diskussioner och leda diskussioner till från de andra verktygen. Jag tror det är särskilt bra att ha en generator att hänvisa till. 140 tecken är lite lite för att göra sig hörd.

Jag skriver på fler bloggar, tre just nu. Detta för att kunna skriva om olika ämnen på olika sätt. (dvs. seriös, halv seriös och oseriös)

Mina bloggar: saraohman.se, saraohman.driftig.nu

Facebook

Här har jag mina vänner, gamla och nya. Facebook är för mig privat. Dessvärre har mitt privata börjat integrera sig med det ”mer seriösa” på facebook och därför måste jag börja omvärdera min aktivitet. Tidigare var facebook där jag kunde fjanta mig, men ytterligare nytta börjar nu växa fram.

Det är därför tur att man kan lista sina facebookvänner i olika kategorier. Du kan välja hur mycket en kontakt ska se och sedan då du exempelvis publicerar bilder kan du välja vilka grupper som ska få se dem.

Min facebookprofil

Twitter

Twitter kan vara mitt sätt att andas. Här mättas behovet av diskussion och du kan faktiskt lära dig något nytt varje minut. Det bästa med twitter är kulturen, man vill lära och hjälpa varandra med att sprida information. Twittrarna är många och du kan därför kommunicera med en stor skara samtidigt.

Men att twittrarna är många gör även informationen omfattande. Detta kan du lösa med att skapa listor, privata eller publika, för de olika ämnen de personer du följer vanligtvis talar om. Du kan även följa särskilda intresseämnen genom sk. ”hastags” (#). Enkelt sätt att sortera informationen.

Lägg till mig här.

Friendfeed

Min nya upptäckt! Jag förstår inte varför jag tagit mig för att börja använda detta tidigare. Igår skaffade jag ett konto och där kunde jag integrera facebookvänner, twittervänner, googlevänner och hotmailvänner. Särskilt gillade jag kvaliteten på alla inlägg – lite skitsnack.

Än så länge är det inte särskilt många användare på Friendfeed, enligt min uppfattning. De ska bli intressant och se skillnaderna i kulturen mellan detta och särskilt twitter.

Du hittar mig här.

Linked-In

Jag ska erkänna att jag inte lagt ner särskilt mycket kärlek på ännu – men jag borde. Det borde du med.  Mycket beror nog detta på att mina yrkesmässiga kontakter inte är särskilt omfattande. Jag ska snygga till min profil lite under den närmsta tiden.

Ge mig en anledning till detta och lägg till mig här.

Jag vill även utveckla mitt användande av Google-verktygen, Flickr, se vad man kan göra med med Youtube och utforska möjligheterna med Pusha. Kanske även se vad Bloggy och Twingly kan ge.

Vad jag försöker säga är: Det är bra att ha många kanaler där man kommunicerar med olika grupper. Det är även bra om man som mig har lite mycket man vill förmedla. Man kan ställa sig fråfan vad det ska tjäna till att använda sig av så många verktyg. ”Varför twitter? Jag har ju facebook” är frågan jag ofta får.  Jag tycker det är bra att ha kommunikationen uppdelad för att då utlopp för olika intressen – som inom vilken community som helst.

Sedan finns det även ytterligare verktyg för att underlätta användandet, Worpress, Tweetdeck och olika sk. ”connect” verktyg, men det tar vi en annan gång.

Vi ses där ute!
Sara Öhman

Tweetup på Tufvanängen, Campus. 9/5 kl. 17.00. För alla som twittrar i Växjö och omnejd.

Anmälan görs till anna@taskconsulting.se

I anmälan skriver du ditt användarnamn på Twitter, riktiga namn och vad du tycker är bäst med Twitter.

Verktygen är som både Sara och Viktoria nämnt relativt lätta att använda. Man kan nå otroligt många människor. MEN det som fascinerar mig mest med sociala medier är att man kan engagera så många människor. Med ett inlägg kan man väcka tankar och idéer hos så många, de kan engagera sig genom det som Viktoria kallar kvartsamtalen. Man HAR en chans att påverka!

Likt Viktoria sades jag störa klassen, men för mig var det mer understimulans av kreativitet. Sociala medier är ett verktyg för att få utlopp av en del av sin kreativitet. Med knappa resurser kan man skapa otroligt mycket, som även kan gynna ens företagande eller personliga varumärke. Sociala medier is da shit för affärsutveckling! Kunskap som jag inte haft har jag kunnat anskaffa via sociala medier. Rekrytering av anställda har också skett via sociala medier. Det finns så mycket.

Men man ska inte se strategiskt på allting. Det som jag tror att alla gynnas av mest när det gäller alla dessa verktyg är att man möter jämlikar. Att få diskutera om sina idéer och åsikter är det bästa som finns. Jag går mycket mer igång på det än att diskutera matlagning tre timmar om dagen. I suck at matlagning, 3 sek, inte intressant!

Känslan av att vara helt inne i det man skriver är underbar. Ett ämne som man har starka åsikter och engagerar sig i. Detta kan man få utlopp för i till exempel ett blogginlägg. Sociala medier är en stor lärande process. Inte enbart i interaktionen med andra människor, men även för sig själv. Att skriva ner sina åsikter gör så att man tvingas reflektera över dom. I skrivandets stund så har man en envägs diskussion med sig själv, vilket självklart gör att man utvecklas.  Det får en att tänka steget längre!

Andra bloggar jag driver:

TASK Consulting- en blogg om vårt företagande. Här vill vi dela med oss om allt som har med ett företag att göra och då även personerna bakom TASK Consulting.

Nya Ögon Upptäcker Mark- en blogg som fokuserar på det positiva i Marks Kommun. Den är till för att dela med mig om vad som finns att göra i kommunen samt engagera människor om deras tankar om kommunen.

Till nästa gång// Anna